Här sitter jag, ensam och förtryckt i en ungkarlslya. Sov hos Simon och på morgonkvisten, runt cirkus halv 9 så drog han och jobbade på någon fabrik eller vad det nu var. Någon måste nämnligen försörja våra stackars barn, mhm. Nu sitter jag här och äter K-special som om livet inte har något annat att ge. Ska skriva en fin lapp till min arbetande man, för det är han värd.